Om godisskålen på köksbordet, de första smyckena och varför vi fortfarande gör små serier i stället för att beställa tusen av varje.
Namnet kom från en godisskål. Inte som en idé på ett papper, utan för att det bokstavligen såg ut så.
Godisskålen på köksbordet
Pärlorna låg i små skålar på köksbordet, sorterade efter färg. Puderrosa i en, mint i en, lavendel i en. Vem som helst som gick förbi tog det för lösgodis – och flera gjorde faktiskt det misstaget.
Beskrivningen av vad vi höll på med blev en mening långt innan den blev en slogan: färgglada små ting gjorda för att få dig att le.
De första smyckena
De första gjordes till vänner och familj. Ingen webbshop, ingen plan, inga bilder. Det som gjorde att vi började på allvar var att så många frågade var de kunde köpa ett eget – och att vi inte hade något svar att ge dem.
Varför vi fortfarande gör små serier
Det hade varit enklare att beställa tusen av varje färg. Men små serier gör att vi kan sluta med en färg som inte känns rätt, och börja med en ny utan att sitta med ett lager vi inte tror på.
Det betyder också att färger tar slut ibland, och att ditt smycke sällan ser exakt likadant ut som nästa persons. Halsbanden knyts dessutom för hand, så inget av dem blir identiskt ens inom samma serie. Vi har bestämt oss för att det är en fördel, inte ett problem.
Vad namnet betyder idag
Samma sak som från början: mjuka färger, små serier och smycken som är lätta att bära varje dag. Ingenting här är tänkt att sparas till fina tillfällen.
Det är hela poängen. Ett halsband som ligger i en ask gör ingen glad.